Tredje dagen (del 2)
Efter lunch fortsatte vandringen. Coolt med regnskog och alla stenstigar överallt.
Stigarna var inte så säkra alla gånger. Man fick passa sig för alla stup.
Fanns inga säkerhetsstängsel eller liknande någonstans.
När vi kom fram till en fin utkiksplats så stod där några alpackor. Stora som hästar var de. Frida försökte mata dem med lite gräs.
Efter maten behövde de utfärda nummer 2.
Fler inkaruiner.
Vissa ställen var väldigt trånga. Andra inte.
På utkikspunkten kunde man se hela vägen till staden Aguas Callientes där vi skulle avsluta vår resa. Då kändes det verkligen som att vi började närma oss vårat mål med vandringen.
Man fick gå försiktigt på många ställen då stentrapporna var slingriga, smala och branta.
Var väldigt fin utsikt när molnen lättade och vi kunde se alla bergen.
Man kunde se väldigt tydliga linjer var molnen slutade.
Vi anlände vid slutet av dagen till ett stort gammalt terrassområde där inkafolket tidigare odlade. De hade olika terrasser på flera hundra meters skillnader på berget för att kunna odla olika typer av grödor.
Vi hittade en enorm tusenfoting!
På kvällen hade våran kock lagat en jättegod middag till oss som vanligt!
Han hade till och med bakat en jättefin och god tårta för att fira att vi klarat vandringen. Där hade han skrivit "Feliz viaje amigos".
Efter maten och efterrätten skulle alla porters presentera sig och berätta lite om sig själva. Alla pratade quechua så vår guid fick översätta för oss. Sen så skakade vi hand med alla och tackade för resan. På quechua finns inget ord för hejdå utan de säger istället "tupanachis cama" vilket betyder ungefär 'ses senare i detta liv eller i nästa'.
Vackra bilder! Vilken dramatik!